Jag vet inte.
Jag har en väldigt dålig period just nu, så mycket funderingar kring allt. Jag är i så stort behov av människorna omkring mig att jag är rädd för att bli för klängig och för mycket, kämpar hårt för att ge dom space. Jag spenderar mycket tid ensam, för att jag är rädd och uppriven. Alla runt omkring mig har sina egna liv, och om sanningen ska fram så har jag inget eget liv utan jag lever livet genom andra.
Jag vill inte gå in för brutalt på mina känslor här utan sparar de värsta till min samtalskontakt.
På vissa sätt önskar jag att alla kunde gå igenom det folk med psykisk ohälsa går igenom så att dom kan förstå en smula, förstå att rycka upp sig ibland är omöjligt, men att det är nog det de flesta önskar att dom kunde göra. Jag är inte alltid ledsen eller arg utan oftast är jag fruktansvärt förvirrad! Jag har en hjärna som går på högvarv men en kropp som är slapp.
Nu ligger jag här på balkongen, som jag alltid är på när jag skriver och lyssnar på regnet. Skulle vilja ha lite åska, det hade varit härligt! Borde nog avsluta nu och vara produktiv, men det sista lär inte hända idag. Hejs
